Fick några funderingar igår på mitt instagram angående min adventsljusstake detta år.
Här på vedspisen står en av dem tre jag har år 2017 -ni vet jag har alltid några olika placerade på div. ställen här hemma-
En enkel modell med fyra -ehh… ganska självklart när det gäller adventsljusstakar hehe- tjocka ljus placerade på ett gammalt svart ljusfat av gjutjärn, tillsammans med kuddmossa och några kvistar från vårt lärkträd.
Har ni tänkt på att man i år dekorerar med väldigt traditionellt julpynt, tror det har med den otrygga omvärld vi lever i just nu, behovet av traditioner blir liksom extra starkt.
Känslan av att vi vill ha det på lika sätt som när vi var barn ger en extra trygghet för oss.
Eller är det bara jag som förlorat min mamma detta år, är det en extra trygghet enbart för mig? … vet inte riktigt, kanske är det bara en känsla jag har?
Hur som, var ute och knippsade av några grenar från vår stora enbuske vi har nere vid sjön
i kväll framför tv’n tänkte jag fortsätta mitt pyssel med mina veteax.
Stjärnor ska det bli … små stjärnor att hänga i enriset och en stor stjärna att hänga i fönstret tänker jag mig. Vi får väl se vad jag får till!
På tal om tv … härom kvällen zappade jag runt på Netflix efter någon schysst film,
hittade Never Let Me Go, med favoritskådespelare Keira Knightley i en av huvudrollerna som Ruth.
Inte förrän idag fick jag ihop att filmen är baserad på romanen med samma titel från 2005, skriven av Kazuo Ishiguro årets Nobelpris i litteratur.
En film jag verkligen varmt rekommenderar!
k r a m åsa
.