LIVET – Sida 2 – @mycasa. Hanteringen av Estoniakatastrofen!

552 mil senare …!

Jajamensan nu är vi hemma igen efter 552 mil i Europa. Vår lilla tripp till Milano/Portofino tillsammans med vovve har flutit på helt problemfritt!

Så himla härligt att hänga lite med med vår älskade dotter som arbetat några månader i Milano nu, saknar henne precis varje dag när hon inte är hemma här i Swedenland.

Självklart saknar jag redan Italiens ljuvliga väder, goda mat och det vackra blå vattnet.

Och dessutom de underbara små byar vi besökt, med de allra gulligaste hus i milda fina färger.
Italien ligger nära våra hjärtan för många av oss. Naturen, kaffet, maten och gelaton … Italien har mycket att bjuda på!

Men jag som inte är så jättemycket för att resa tycker såklart att det är så skönt att komma hem igen. HEMMA är ju som ni vet ett av mitt finaste!

Tänker att jag ska skriva ihop ett inlägg om vår väg ned mot Portofino, då jag förstår att ni är fler som har tankar på att ge er ut i bil tillsammans med hund.
Lite finheter jag köpte med mig hem ska också visas upp.

Börjar med detta fantastiska marmorfat som jag är väldigt glad över. Glad även för kastanjerna ni ser ovan som jag plockade med mig från hotellets trädgård i Bellagio, fantastiskt vackra!

Men först ska det bli ett varmt skönt bad. Pannan hade stannat när vi var bortresta så 12 grader är vad vårt casa bjuder på i kväll … aningen för kallt, det lär bli tjocktröja och raggsockor på när vi kryper till kojs i natt.

k r a m åsa

Underbara Bellagio med mysiga gränder!

Lämnade hotellet i Milano efter en -som oftast på hotell- ljuvlig frukost

Dags att sätta sig i bilen igen, men enbart 1 tim. & 23 min. enligt gps´en, lagom avstånd tyckte både Eskil och jag. Nästa stopp på resan, Comosjön och närmare bestämt den lilla staden Bellagio där jag bokat rum på detta hundvänlig hotell.

Väl framme på hotellet blev det en god lunch bestående av caprese och gnocchi. Därefter tre timmars häng på varsin solstol vid poolen, 25 grader och blå himmel … inte helt fel! – Eskil fick en egen solstol i skuggan, fast han hängde helst vid staketet för att kunna kika på alla människor som promenerade förbi-

Sen eftermiddag och dags att göra stan … eller stan kanske var att ta i, men ut på byn i alla fall.

Gränder … alltså jag älskar gränder, och här fanns det massor!
Vet inte vad det är som tilltalar mig så mycket … har alltid varit fascinerad av dessa trånga prång.

Eskil vandrade troget med upp och ned för de kullerklädda trånga små gatorna.

Nu fanns det inte enbart gränder, utan som alltid i dessa små byar mynnar gränderna ut i små fina torg, med de mest förtjusande små hus i ljuvliga färger

och kyrkor.

I Comoprovinsen har det tillverkats siden av högsta kvalitet sedan 1500-talet och trots att produktionen har minskat tillverkas det mesta av Europas siden här än idag. Så det fanns alltså gott om små butiker med vackert i siden och självklart kände jag direkt att en sidenscarf var något jag verkligen behövde -snyggt att ha i håret btw- Lite shopping ”råkade” jag alltså få till!

Bada fötterna tyckte Eskil var väldigt viktigt efter allt traskande genom alla gränder.

Sa jag att staden nästan enbart bestod av gränder …

med vatten runtom!

Nöjda och glada promenerade vi hem mot hotellet. Jag med shoppingkassar i händerna och någon annan med fyra blöta fötter och ett stort leende på läpparna.
Det är helt okej med sommarsemester i Italien på hösten när man är hund

… helt okej när man är människa också!

k r a m åsa

En del av mitt liv!

För er som missade min medverkan igår på P4 Radio Stockholm och vill höra hela historien om en del av mitt yrkesliv, så lägger jag ut hela intervjun här nedan på bloggen.
Tyckte det var fantastiskt roligt att få se hur radiolivet fungerade och att dessutom få bli intervjuvad av Mia Bryngelson wow … vilken kvinna … hon gjorde mig så lugn, det kändes som vi satt och pratade som gamla goda vänner, glömde -nästan –bort att vara nervös. Beundrar så dessa lugna, starka kvinnor!

Vill dessutom passa på att tacka för all fin respons jag fått från er mina läsare och er nya lyssnare och -förhoppningsvis nya läsare-, varmt välkomna till min egna värld här ute i www.

Tar min kopp kaffe och sätter mig en stund i trädgården och lyssnar på mig själv -riktigt roligt att få höra sin egen röst i radio, har aldrig hänt förut- men som sagt … det är aldrig försent!

k r a m åsa

MIN MAMMA!

Min mamma är död!

Att sitta vid en sjuksäng och vänta och hoppas är svårt!
Man vet faktiskt inte riktigt vad man hoppas på. Det fanns ingen återvändo och mamma tyckte att det räckte.
Mamma ville få hjälp att på något sätt drogas ned för att slippa känna ångest över vetskapen av att hon hamnat i denna del av livets slutskede som hon alltid varit så otroligt rädd att få uppleva själv.
– Att bli liggandes på ett sjukhus utan någon form av värdighet och bara vänta … på döden –
Min mamma var inte rädd för att dö … hon var rädd för att leva, rädd för att överleva natten.
– Att vakna varje morgon i sjukhussängen och känna att hon fortfarande levde … DET var mammas största ångest!
Vi pratade om döden varje dag. Mamma hade velat prata med en journalist (om hon hade haft kraften att kunna prata en längre tid). Mamma ville berätta sin version av att vänta på döden … en skrämmande version om att vänta i sekunder, minuter, timmar, dygn och veckor på att under plågsamma förhållanden fyllda av ångest få somna in.

Att se på, att inte kunna rädda, att inte kunna hjälpa.
De mest fasansfulla veckor jag någonsin upplevt, jag känner mig helt tom och utmattad!

Att ingen riktig hjälp fanns att få för att lindra denna oro, denna ångest som min mamma upplevde sina sista veckor på ett stort, modernt sjukhus i Huddinge, Sverige år 2017 gör mig rädd … fruktansvärt rädd!
Hur kan det vara möjligt att vi inte kommit längre inom vården i livets slutskede.
Ingen, INGEN människa ska behövas plågas sina sista veckor i livet!

Vi pratar mycket om djurplågeri i samhället.
Mamma kände att det var dags att även prata om människoplågeri.

Min MAMMA!

FÖRSTA FOTOUPPDRAGET I MIN STUDIO!

I dag fotade jag mitt första uppdrag i min alldeles egna fotostudio.

Haha … som ni ser har det ju absolut inte hänt något alls här i lill-stugan sedan sist.
Det är bara att gilla läget, A Woman’s Gotta Do What a Woman’s Gotta Do, dvs. städa upp en liten hörna för att få till en härlig reklambild för ett lika härligt företag.

Några ’props’ som alla inrednings/fotograf människor numera säger, dvs. rekvisita he he…. som fick vara med i arbetet i förmiddags.

Förresten har ni kikat in på min fina kollega Helenas nya härliga sida? Nu är vi äntligen samlade under vårt gemensamma bloggnätverk _ Nordinary.

Neej dags att ta tag i söndagsmiddagen, här skall några goda CANNELLONIS tillagas.

På återseende // Åsa