Abolition – @mycasa. Hanteringen av Estoniakatastrofen!

REGERINGEN UNDER LEDNING AV STATSMINISTER INGVAR CARLSSON DEL 2.

Torsdagen den 13 oktober 2022.

Andra delen av hur hanteringen av Estoniakatastrofen gick till under ledningen av statsminister Ingvar Carlsson.
Första delen av regeringen och riksdagens hantering under ledning av Ingvar Carlssons hantering hittar du här: https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/dags-att-prata-om-regeringen-under-ledning-av-den-f-d-statministern-ingvar-carlsson/

Den svenska regeringen och riksdagen under ledning av Ingvar Carlsson valde att lägga hela ansvaret för Estoniakatastrofen, Europas största civila katastrof i modern tid, på kommunikationsdepartementet.
Kommunikationsdepartementet är det departement som ansvarade för Sjöfartsverket. Ansvaret föll då på en helt nytillträdd kommunikationsminister, Ines Uusman, en kvinna som totalt saknade tidigare erfarenhet av regeringsarbete.
Hur kan statsminister Ingvar Carlsson välja att lägga ansvaret på Europas största civila katastrofen på en enda person, dessutom en människa med noll kunskap av vad en sådan katastrof som detta innebär, med minst 1000 omkomna människor, dessutom med noll erfarenhet av regeringsarbete.

Varför läggs ansvaret på kommunikationsdepartementet när det enda logiska hade varit att ansvaret låg på justitiedepartementet och utrikesdepartementet?
Varför blir ens Ines Uusman kommunikationsminister vid detta tillfälle när Europas största civila katastrof inträffat och med dessutom noll erfarenhet av regeringsarbete?
Varför bli Uusman ensam ansvarig över Europas största civila katastrof i modern tid, tillsammans med en jurist från Sjöfartsverket?

Vilket skäl hade statsminister Ingvar Carlsson för att välja detta?
Med bland annat tanke på de oerhört komplexa frågeställningar som aktualiseras inför beslutet i bärgningsfrågan?

Jag menar att allt detta gjordes uppsåtligt i och med att regeringen redan den 29 september 1994 genom regeringsbeslut K 94/2409/2 fråntagit polisen och därmed även justitiedepartementet deras arbetsuppgifter och deras ansvar.
Regering och riksdag blev därmed tvungna att använda sig av ”fel” departement i och med att utredningen skulle skötas av Sjöfartsverket, som låg under kommunikationsdepartementet.
Hade ärendet skötts på ett korrekt sätt från regering och riksdags sida hade hela ansvaret för utredningen legat på polis- och åklagarmyndighet och justitiedepartementet som det alltid gör vid olyckor och katastrofer i Sverige.
Polis- och åklagare kunde då i sin tur valt att ta hjälp av Sjöfartsverket, men Sjöfartsverket som myndighet har absolut inte i uppgift att ”låtsas” vara polis- och åklagare.
Polismyndigheten och åklagarmyndigheten är de två myndigheter som utreder brottsliga gärningar i Sverige. Polismyndigheten är den myndighet som ansvar för eftersökning av saknade personer och omhändertagande av omkomna människor.

Varför fick inte andra departement hjälpa till med denna oerhört komplexa katastrof? Exempelvis det enda självklara justitiedepartementet, som ansvarar för rättsväsendets myndigheter. Civildepartementet, som hade ansvar för kyrkofrågor och frivilliga organisationer och Socialdepartementet, med ansvar för bland annat hälsa- och sjukvård?

Sveriges regering och riksdag under ledning av Ingvar Carlsson väljer helt enkelt bort allt logiskt och lägger i stort sett hela ansvaret på två personer, en jurist Johan Fransson från Sjöfartsverket och en nyanställd, med noll erfarenhet, kommunikationsminister Ines Uusman.

Idag är Sjöfartsverkets jurist Johan Fransson död, som av en händelse dog han strax innan dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrade allt’ hade premiär. En dokumentär har dessutom vägrade av vara med i.
Ines Uusman lever dock än och vad har hon att säga till sitt försvar för allt det elände och de sorger hon utsatte oss anhöriga till minst 550 svenska medborgare som miste sina liv i denna katastrof https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/rgA1Ba/ex-ministern-ines-uusman-om-estonia-for-min-del-har-jag-lamnat-det

– ”Jag har inte sett dokumentären eller börjat läsa på heller och det finns en anledning till det. Det är 26 år sedan. Jag har inga kommentarer”, säger hon.
”För min del har jag lämnat det” säger Ines Uusman.

Tänk så lätt en del politiker har det. Dessa fruktansvärda brott hon gjort mot Sveriges befolkning har hon lämnat bakom sig. Det betydde alltså ingenting för henne att dessa barn, kvinnor och män fråntogs deras rätt att bli begravda.
Det betyder ingenting att Ines Uusman var en av dem som var allra mest ivrig för att begrava dessa människor i betong. Uusman menar att det har gått 26 år, hon bryr sig inte.
Inte med ett enda orda visar hon någon som helst empati för oss alla efterlevande, som varken fått veta varför våra familjemedlemmar mist sina liv denna natt och som aldrig heller fått veta varför Sveriges regeringar/riksdagar förbjöd polisen att omhänderta de omkomnas kroppar.

Förstår denna människa vilket elände och vilken tragedi hon har skapat?

Förstår hon att vi, efterlevande definitivt inte har lagt detta bakom oss?
Förstår hon att våra barn, syskon, partners och föräldrar som inte enbart tvingades offra med sina liv utan dessutom förbjöds att få bli begravda av Ines Uusman själv, i samarbete med Ingvar Carlsson och övriga hela regeringen och riksdagen, fortfarande ligger kvar i den s k massgraven?

Vad är detta för sort människa? Vad är innehållet i hennes hjärta? Sten?
Har hon inte själv haft en mamma eller en pappa. En pojkvän, man, syskon eller ett barn. Hade hon själv lämnat allt bakom sig om hennes mamma eller barn låg kvar i massgraven?

Hur är detta möjligt att detta kan hända, denna Ines Uusman, född 1948, måste vara en av de mest känslokalla kvinnor jag någonsin träffat på.
Som en stenstod stod hon framför oss år 1994 och upprepade om och om igen, som i ett mantra … DE OMKOMNA SKA INTE OMHÄNDERTAS, DETTA MÅSTE NI ACCEPTERA!

Inte med ett enda ord visar hon heller något förstående över att vi efterlevande genom bland annat hennes personliga agerande dessutom fråntogs precis alla våra lagliga och mänskliga rättigheter i och med att ansvaret över orsaken till MS Estonias förlisning aldrig fick komma upp i svensk domstol.

Ansvaret vem som beordrat att den civila passagerarfärjan MS Estonia skulle användas som militärt transportfartyg, fick alltså inte utredas inom svenskt rättsväsende, detta belades med åtalsimmunitet, det vill säga det som kallas abolition. Vi får anta att detta skedde redan i december 1994, i och med att svensk polismyndighet fick påbörja en förundersökning gällande ”vållande till annans död” men den pågick enbart i två månader oktober och november 1994, därefter finns ingen dokumentation i förundersökningsliggaren. Inte heller finns någon dokumentation i förundersökningsliggaren gällande september 1994, trots att åklagarmyndigheten påbörjade FU redan den 28 september 1994 och dagen efter blev chefsåklagare Birgitta Cronier tilldelad uppdraget.

Vi alla vet att det är förbjudet att använda civila passagerarfärjor som militära transportfartyg. Det är förbjudet att använda människor som levande sköldar för att frakta olika former av krigsmaterial. Antagligen är det därför regeringen beslutar att lägga orsaken till katastrofen under detta lagrum vi hittar i vår grundlag:
RF 12 Kap. 9 § 2:a stycket ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas”
D v s abolition!

Med detta menas alltså att vår regering, helt på egen hand, får bestämma att om de anser att en brottslig gärning, i detta fall att använda en civil passagerarfärja som ett s k krigsfartyg, inte ska utredas då kan helt enkelt regeringen att lägga denna brottsliga gärningen under detta lagrum.
Därav har aldrig detta utretts av svensk rättsväsende, trots att bevis finns att MS Estonia användes som militärt transportfartyg vid två tidigare tillfällen i september 1994. Detta framkom i uppdrag granskning år 2004, https://riksarkivet.se/Media/pdf-filer/NAD/Fo_2004_06.pdf
Svensk rättsväsende var/är alltså förbjudna att utreda denna brottsliga gärning, p g a att det är lagstiftat på det sättet.
Därmed sker aldrig någon utredning år 2004/2005 om detta att Sverige uppsåtligt valt att använda denna civila passagerarfärja som militärt transportfartyg d v s ett krigsfartyg trots att bevis framkommit genom både genom programmet ”uppdrag granskning” och likaså av f d hovrättspresidenten Johan Hirschfeldt.

I december 1994 ger Sveriges regering tillsammans med Sjöfartsverket i uppdrag åt dykföretaget Rockwater att dyka ned för att, som man officiellt påstår, undersöka om det går att bärga några omkomna.
Vi vet idag att polisen redan dagen efter katastrofen, den 29 september 1994, hade långt gångna planer på hur det skulle kunna omhänderta de omkomna som gått att återfinna om det inte hade varit så att Sveriges regering under ledning av Carl Bild samma dag, d v s den 29 september 1994 har förbjudit polisen att omhänderta de omkomna.
Vi vet också idag att Sjöfartsverket redan den 11 oktober 1994 i sin rapport dnr 199-9440401 uppget att det var fullt möjligt att omhänderta de kroppar som gått att återfinna.
Trots allt detta hittar då regering på att Rockwater ska undersöka om det går att omhänderta de omkomna (vilket alla alltså redan visste om att det gick och vilket självklart redan skulle ha gjorts under oktober/november 1994 om bara polisen hade fått göra det.)

Enligt uppgift från Rockwaters dykledare Ray Honour, den 11 april 2021, uppgav han att Rockwaters dykare användes som en form av kameramän helt styrda av Svensk polis, hans ordval är ”dykarna var polisens ögon”
Rockwaters uppgift var enbart att göra som polisen sa åt dem att göra. Det vill säga det är inte Sjöfartsverket som håller i dessa dykningar som det påstås i den officiella versionen, den inofficiella reella sanningen är att det är polisen som håller i dykningarna. Här återkommer vi till detta med en officiell sanning och en reell sanning, vilket jag förklarade här: https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/en-officiell-sanninge-eller-en-inofficiell-sanning/
I detta fall får vi väl anta att det är säkerhetspolisen, som år 1994 löd under Rikspolisstyrelsen, som var med på Rockwaters dykplattform och styrde dykarna. Tore Forsberg, chef för Säkerhetspolisens rotel som bedrev kontraspionage hade redan tidigare gått ut i svensk dagspress med uppgiften att säkerhetspolisen påbörjat en utredning av orsaken till MS Estonias förlisning. Forsberg uppgav även till journalisten Sven Anér att han deltagit på Rockwaters dykplattform vilket Sven Anér i sin tur uppgivit till Lars Borgnäs https://www.svt.se/nyheter/inrikes/krigsmateriel-fraktades-pa-estonia.
Man kan även i den påbörjade FU av Rikspolisstyrelsen se att det är Walter Kegö, även han anställd av säkerhetspolisen, som leder vidare utredningar gällande MS Estonia.

Hittade denna artikel i press gällande just dessa två män https://www.expressen.se/nyheter/inloggad/gravde-ner-parmarna-om-palme-i-tradgarden/

Man måste då ställa sig frågan var säkerhetspolisens utredning gällande Estoniakatastrofen finns, är även den nedgrävd i någons potatisland, Walter Kegös kanske?

Så vad hade polisen/sjöfartsverket egentligen för anledning att utreda om det gick att omhänderta de omkomna kroppar. Polisen hade ju redan den 29 september 1994 uppget hur de omkomnas kroppar skulle omhändertas.
Sjöfartsverkets rapport gällande denna dykning utförd av Rockwater finns att finna. Sjöfartsverket uppger återigen att det går att omhänderta de omkomna som går att återfinna, vilket även dykarna konstaterar i dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’

Trots detta beslutar Sveriges regering och riksdag att inget ska göras för att omhänderta de omkomna.
Vad är det då som polisen kommit fram till vid dykningarna som gör att Sveriges regering beslutar att inget ska göras för att omhänderta de omkomna, det vill säga helt emot vad Sjöfartsverket kom fram till.

Var kan man finna vad polisen kom fram till vid denna dykexpedition som måste ligga till grund för att Sveriges regering och riksdag beslutar att absolut inget får göras för att omhänderta de omkomna och som dessutom leder vidare till det fruktansvärda beslutet att både alla omkomna, hela vraket och en stor del av Östersjöns botten runt förlisningsplatsen måste täckas med sand, grus och betong?

Sveriges regering och riksdag la alltså ned ca 15 miljoner av skattebetalarnas pengar på att dyka ned i vraket, filma döda människor ansikten, plundra vissa av de dödas kroppar, plocka upp dokumentation och länge leta efter en dokumentportfölj tillhörande en vapenhandlare vid namna Voronen.
Men trots att alla dessa dykare var på plats, för en kostnad av runt 15 miljoner, förbjöds dykarna alltså att omhänderta de omkomna, som de dessutom var tvungna att flytta på för att kunna slå sig in i olika hytter. Dykarna uppgav i dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’ att det var fruktansvärt vidrigt att de inte fick omhänderta de omkomna. Dykarna säger att det hade varit lätt att lägga dessa döda människor i liksäckar och bärgat upp dem till ytan.
Dykarna uppgav dessutom i dokumentären att kropparna var i fint skick, kvinnor hade t o m läppstift kvar på sina läppar.

Så varför omhändertas inte en enda omkommen kropp vid dessa dykningar, trots att svenska staten lagt ut åtskilliga miljoner av svenska skattepengar för att dessa dykningar skulle ske?

Varför påstår regeringen och Sjöfartsverket officiellt att detta handlar om de omkomna? För sanningen är att inte en enda tanke handlar om de omkomna, i och med att inte en enda av de omkomna får omhändertas?
Istället väljer polisen på Rockwaters dykplattform att beordra dykare att flytta på de omkomnas kroppar, lyfta upp vissa av dem och fotografera deras ansikten för identifiering och dessutom använda mycket dyr tid för att söka efter en vapenhandlares, Alexandr Voronins, dokumentportfölj? https://www.alandstidningen.ax/insandare/estonias-forlisning-maste-utredas-utomstaende

Varför var detta så betydligt mycket viktigare än att omhänderta de omkomna?

Och varför valde inte Sveriges regering och riksdag att göra bägge sakerna, omhänderta de omkomna och dessutom leta efter den viktiga dokumentation som tydligen polisen behövde.

Vad gäller identifieringen av Alexandr Voronins dokumentportfölj, som hittas i hytt 6230 så kan ni som är intresserade av den inspelningen se och lyssna på band 15 hos Riksarkivet där kan man följa dykaren och dykledningen i deras arbete med att bryta upp dörrarna till hytterna runt om Voronins hytt.

Här kan man väldigt lätt ställa sig den enkla frågan: Om denna dykning skulle innebära vad man officiellt gått ut med, alltså undersöka om det gick att bärga någon omkommen, vad fanns det då för skäl till att bryta upp olika dörrar till hytter och leta efter en väska, på vilket sätt skulle det hjälpa de omkomna till att få bli omhändertagna?
Allt är bedrägeri, de omkomna får absolut av någon anledning inte omhändertas.
Hur kan det komma sig, varför får inte kropparna omhändertas?

När så Rockwater dykarna har varit nere och bekräftat att de kroppar de sett är i fint skick och relativt lätt att omhänderta så väljer alltså ändå statsminister Ingvar Carlsson att den 15 december 1994 att gå ut med beskedet till oss anhöriga och allmänheten att ingen som helst insats ska göras för att omhänderta de omkomnas kroppar.
Jag vågar nog påstå att detta är helt sjukt, varför gör Ingvar Carlsson på detta sättet, det är ju inga som helst problem att omhänderta de kroppar som går att återfinna.

Vad handlar dessa vidrigheter om, varför detta fruktansvärda skådespel enbart för att lura oss efterlevande och hela svenska folket, dessutom med fruktansvärda kostnader tagna av våra svenska skattemedel.

Fortsätter med del 3 av de vidrigheter Sveriges regering och riksdag under ledning av Ingvar Carlsson valt att behandla, framför allt de omkomnas kroppar, men självklart även oss anhöriga i nästa inlägg.

Sanningen är inget annat än vidrig och det är fruktansvärt arbetsamt för mig att skriva allt detta, därav tar det så lång tid för mig att få ur mig orden om hur obehaglig hantering av denna katastrofen har sköts av mitt eget land, Sverige.

Dags att ta paus, en promenad med Atticus och sen börja med middagen, pannbiff med lök och kokt potatis.
I kväll käkar vi i växthuset, vårt lilla lyckohus …

HUR HANTERAS EN POLISANMÄLAN SOM LYDER UNDER ABOLITION AV SVENSK RÄTTSVÄSENDE?

I detta inlägg ska jag visa hur ett ärende som av Sveriges regering lagts under det lagrum som kallas Abolition hanteras av svenskt rättsväsende, polis och åklagarmyndighet och konstitutionsutskottet år 2022.

Detta är enbart en av mina polisanmälningar gällande Estoniakatastrofen. Jag har 14 likadana till.
I och med att jag från början inte hade en aning om att polisen och åklagarna ljög för mig så trodde jag helt enkelt att allt handlade om misstag och att polisen och åklagaren av misstag gjorde fel …. om och om igen.

Till slut insåg jag, herregud de ljuger för mig, helt uppsåtligt, mina polisanmälningar avseende katastrofen ”försvinner” på något sätt utan att jag kan förstå varför.

Här nedan får ni följa med mig, i datumordning, gällande en av mina polisanmälningar jag sände in till registrator, polismyndigheten i Stockholm.

Det börjar den 5 april 2022 då jag sänder in min polisanmälan.

Dagen efter den 6 april 2022 upprättar SU, särskilda utredningar, en egen polisanmälan 0150-K1789-22, där de hittar på att jag anmält ett tjänstefel, vilket på inget sätt stämmer överens med min polisanmälan.

Redan den 7 april 2022 beslutar åklagarmyndigheten, ärende AM-50511-22, överåklagare Anders Jakobsson att lämna ärendet vidare till Riksåklagare Petra Lundh.

Den 21 april 2022 beslutar Riksåklagare Petra Lundh AMR-1-22, att hon sänder ärendet vidare till konstitutionsutskottet.

Den 5 maj 2022, det vill säga en månad efter det att detta ärende redan har hanteras inom polisen och åklagaren får jag äntligen åka in till gamla polishuset på Kungsholmen och lösa ut min egen målsägande kopia, 5000-K382962-22. (vilket i normala fall ska ta 10 arbetsdagar). Detta sker efter det att jag personligen fått kontakta Rikspolischefen Anders Thornberg och tvingats polisanmäla polismyndigheten själva för de brott de begår mot Sveriges lagar.

(OBS! hör och häpna även den polisanmälan av polisen själva hamnade även den under abolition, vem hade kunnat ana det?)

Genom denna målsägandekopia, 5000-K382962-22, som jag då erhåller efter ett antal mail och tjat, framgår att min polisanmälan omedelbart sekretessbelagdes, det vill säga min polisanmälan är ej längre allmän handling.

Hur kan det komma sig?

Genom denna målsägandekopia, 5000-K382962-22, framgår dessutom att min polisanmälan lyder under abolition. Det vill säga ingen förundersökning, får påbörjas.

”BESLUT OM FÖRUNDERSÖKNING

Datum: 2022-04-06 12.03 Beslut av: Inspektör Klingström, Anna

FÖRUNDERSÖKNING INLEDS EJ

Vi kan här se att beslutet om att FÖRUNDERSÖKNING INLEDS EJ fattas på exakt samma minut som polisen tar emot min polisanmälan, detta betyder att ingen ens har hunnit att läsa min anmälan.

Det vill säga, beslutet avseende abolition ligger inläst hos polisen per automatik.

Den 9 juni 2022 får jag beskedet att KU behandlat mitt ärende, 1497-2021/22 och 1870-2021/22, men valt att skrivelserna inte skulle föranleda någon åtgärd, varför skrivelserna inte skulle föranleda någon åtgärd missade KU att nämna.
(Varför skrev det inte helt enkelt abolition, så mycket lättare allt varit då.)

13 juni 2022 får jag då ett besked om att utskottet beslutade att de inte skulle föranleda någon åtgärd.
Undertecknat återigen av Ann-Charlotte Bragsjö … en av de värsta människor jag stött på i min kamp för min pappa.

Sammanfattningsvis kan vi se hur fruktansvärt detta har hanterats, med dessutom stora kostnader av svenska skattemedel.

Jag sänder in min polisanmälan den 5 april 2022.

Anmälan upprättas dagen efter den 6 april 2022, K 5000-K382962-22.

Min polisanmälan sekretessbeläggs omedelbart, till och med inför mig själv, trots att det är jag som skrivit polisanmälan.

Jag får alltså inte ut min egen målsägandekopia p g a att den är sekretessbelagd (förstår jag nu).

Beslut att förundersökning ej ska inledas fattas under samma minut som min anmälan kommer in till polismyndigheten.

Trots att beslutet om att förundersökning inte får påbörjas tas redan samma dag som min anmälan inkommer till polisen, det vill säga den 6 april 2022, så löper detta ”låtsas” ärende vidare till särskilda utredningar, till särskilda åklagarkammaren, till riksåklagaren och ända upp till riksdagen konstitutionsutskottet.

KU i sin tur ”låtsas” då lägga ned ärendet, dessutom utan förklaringen den 9 juni 2022. Allt detta trots att alla visste att det var nedlagt redan den 6 april 2022.

Hur är detta möjligt?

Allt för att lura mig att tro att vårt rättsväsende fungerar och att alla inom polis- och åklagarmyndighet samt konstitutionsutskottet gör sitt arbete.

Vilket vi definitivt kan vara enade om … att de inte gör.

Förstå vad detta kostat oss svenska skattebetalare pengar. Svenska staten har nu under 28 års tid uppsåtligt gjort allt för att mörklägga sanningen om Estoniakatastrofen, de har uppsåtligen gjort allt för att inte omhänderta de omkomna människor som gått att återfinna. Svenska staten har uppsåtligt gjort allt för att omöjliggöra dessa människor rätt att få bli begravda.

Svenska staten har lagt ut miljarder på denna fruktansvärda mörkläggning inte en enda krona har lagts på att försöka omhänderta de omkomna.

Detta är den värsta skam för landet Sverige, detta kommer för all framtid finnas som en svart berättelse i vår Svenska historia.

Ingen får ens prata om dessa människor som Sverige valde att glömma, inte med ett enda ord får dessa människor som tvingades offra med sina liv benämnas.

Inte enbart miste dessa människor sina liv, de fråntogs också möjligheten att få bli begravda, de tvingades att för all framtid ligga slängda i en massgrav.

Allt utfört av Sverige, i modern tid, i fredstid!

/Åsa

HUR KOM JAG FRAM TILL LAGEN OM ABOLITION?

Många frågar mig om hur jag har kommit fram till att Sveriges regering valt att lägga Estoniakatastrofen och även hanteringen av Estoniakatastrofen under denna lag som kallas abolition, det vill säga efterskänkande av straff innan ens en förundersökning har påbörjats. https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/sveriges-grundlag-abolition/

Jag påminner om vad som står att läsa under wikipedia: ”Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är abolition ingen rättighet för medborgarna, utan ”bestämmelsen i 12 kap. 9 § andra stycket regeringsformen ger regeringen en fullständigt diskretionär rätt att avgöra om abolition ska beviljas”. Regeringens beslut angående abolition kan därför inte vara föremål för rättsprövning.”

Med detta menas då att regeringen, helt själva, får bestämma vilken brottslig gärning de anser aldrig ska påbörjas en förundersökning på. Det vill säga polis- och åklagarmyndighet får aldrig utreda vilka brott som har begåtts.
Lagen om abolition hittar vi i svensk grundlag under regeringsformen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152 under 12 Kapitlet 9 § andra stycket.

Låt mig säga såhär … det tog lång tid, närmare bestämt drygt ett år, innan denna overkliga sanning kom upp för mig. Abolition … har någon någonsin hört talas om detta? Jag hade själv aldrig hört talas om denna lag, inte i något samband.

Här har jag ställt upp all min dokumentation gällande mitt ”grävande” i denna katastrof som ledde till att min pappa miste sitt liv. De två pärmarna ni ser till vänster är den dokumentation jag fick ta del av från polisen i Kungsholmen, ca 1000 dokument av de totalt 15000 dokument som ligger under sekretess i polisens källare på kronoberg https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/All7dr/polisen-hemligstamplar-utredningsmaterial-om-estonias-last

Övriga pärmar är helt mitt eget arbete, jag har skrivit otroligt många brev och mail till Sveriges regering, konstitutionsutskottet, justitieombudsmännen, justitiekanslern, åklagarmyndigheten, polismyndigheten, svenska kyrkan och hela Sveriges journalistkår under dessa snart två år som jag på heltid lagt all min kraft på att försöka förstå varför svenska staten fråntog och fortfarande fråntar mig rätten att begrava min pappa.
Jag har även mottagit otroligt mycket brev, mail från alla dessa olika instanser.

Så hur kom jag då fram till lagen om Abolition.
Som jag berättat tidigare sände jag in min första polisanmälan gällande Estoniakatastrofen den 16 november 2020. Därefter hände ingenting. Jag fick inte ens ut någon s k målsägandekopia på denna polisanmälan. Jag har inte heller än idag fått ta del av min egen målsägandekopia gällande denna polisanmälan daterad den 16 november 2020. Enligt polisens hemsida ska detta ta ca. 10 arbetsdagar https://polisen.se/utsatt-for-brott/efter-polisanmalan/ för att få kopian sänd till ens folkbokföringsadress.

Detta står även att läsa i Förundersökningskungörelsen § 13 ”Målsägaren ska få en skriftlig bekräftelse på den anmälan om brott som han eller hon har gjort”

I dag har jag alltså väntat i över 600 dagar på att få min egen kopia på min polisanmälan, polismyndigheten vägrar att lämna ut denna till mig trots att jag JO anmält det hela. Justitieombudsmannen i sin tur förklarade att JO inte kunde göra något, ärendet låg inte i deras ansvar att utreda.
När då ingenting händer och polisen vägrar att sända mig min kopia, sände jag den 28 februari 2021 in en komplettering till min tidigare insända anmälan.

Denna gång angiver jag att jag är rädd för att mord kan ha begåtts i samband med Estonias förlisning. Jag referera till de fax som dåvarande svenska ambassadören i Ryssland, Sven Hirdman sänt till utrikesdepartementet, endast några timmar efter förlisningen. Ambassadör Sven Hirdman uppgav att det kunde finnas ett 100-tal överlevande på havets botten instängda i luftfickor inuti MS Estonia, dessa människor erbjöd sig Ryska dykare att omedelbart komma och rädda. Denna vetskap samt Sveriges underlåtenhet att försöka rädda de sannolikt 100-talet överlevande, borde omedelbart fått handläggande åklagare att inleda förundersökning för mord.
Ingenting händer även denna gång och inte heller får jag någon kopia på min polisanmälan.

Nu börjar jag reagera på polisens beteende, varför sköter inte polisen sitt arbete?

En månad senare, den 28 mars 2021 när jag verkligen inser att jag inte heller denna gång kommer få någon kopia på min polisanmälan åker jag och maken personligen in till polismyndigheten på Kungsholmen och lämnar in ännu en polisanmälan. Denna gång angav jag att jag hade starka skäl för att misstänka att min pappa blivit mördad i samband med att den civila passagerarfärjan utsatts för terrordåd eller grovt sabotage i och med att det framkommit att färjan använts som militärt transportfartyg/krigsfartyg.
Att färjan använts som militärt transportfartyg/krigsfartyg framkom efter det att jag sett dokumentären ’Estonia-Fyndet som ändrar allt’ där två överlevande Sara Hedrenius och Carl Öberg vittnar om att de sett militära transporter köras ombord på Estonia från Tallins hamn precis innan färjan gav sig iväg. Jag refererade vidare till f d hovrättspresidents utredning som visat på att det varit åtminstone två militära transporter på Estonia under samma månad, september 1994. https://www.regeringen.se/49bb67/contentassets/3fb9ee1efc69454fbb4e0a887c982905/utredningen-om-transport-av-forsvarsmateriel-pa-ms-estonia

Jag ställer då även frågan i min polisanmälan om det verkligen är lagligt att använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg, vilket då Sverige redan har gjort minst två gånger i september 1994?

Jag visar här på att krigsbrottsåklagaren Karoline Wieslander gått ut i press med https://www.friatider.se/aklagaren-om-estonia-mord-ar-den-enda-brottsrubricering-som-ar-mojlig och jag förklarar att jag redan den 28 februari 2021 polisanmält just mord.
Hur förfarandet gick till vad gäller min anmälan den 28 mars 2021 hittar ni mer info om här:https://www.atmycasa.se/estoniakatastrofen/estoniakatastrofen-estoniakatastrofen/sveriges-grundlag-abolition/

Hur står det då i svensk lag att rättsväsendet ska bete sig vid polisanmälningar/angivelse, i mitt fall, mord/massmord, grovt sabotage eller terrordåd.
För det första ska du få ut en kopia på din polisanmälan, detta ska ske inom 10 arbetsdagar enligt polisens hemsida: https://polisen.se/utsatt-for-brott/efter-polisanmalan/ vilket jag då aldrig fått på någon av mina tre polisanmälningar.

Vi tittar vidare på Rättegångsbalken https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/rattegangsbalk-1942740_sfs-1942-740

23 kapitlet 1 § ”Förundersökning skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.”

Enligt svensk lag ska en förundersökning alltså påbörjats så fort en polisanmälan/angivelse lämnats in. Detta har aldrig inträffat vid mina polisanmälningar. Det vill säga svensk rättsväsende följer inte den lag jag har vetskap om.

Här och då kommer sanningen upp för mig. De brott jag anmäler (som alla egentligen lyder under allmänt åtal) lyder alltså, när det kommer till Estoniakatastrofen INTE under allmänt åtal.

Allt handlar om ordvalet … att ”anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats” Rättsväsendet menar alltså brotten hör under en annan åtalsform!

Lika lydelse förekommer i förundersökningskungörelse 1 § ”Om det uppkommer fråga om att inleda en förundersökning om ett brott som endast efter angivelse hör hemma under allmänt åtal” […]. Där har vi det igen ”allmänt åtal”
Lika om vi tittar i polislagen 2 § punkt 3: ” Utreda och beivra brott som hör under allmänt åtal”, återigen ” allmänt åtal”

Precis alla brott jag anmält gällande Estoniakatastrofen lyder under allmänt åtal, detta har jag fått bekräftat från poliser jag känner privat, men alla dessa poliser och åklagare jag kommit i kontakt med vad gäller just Estoniakatastrofen uppger att INGA brott som har begåtts varken vad gäller själva katastrofen i sig och inte heller den efterföljande hanteringen av katastrofen lyder under ”allmänt åtal” så vilken åtalsform lyder då dessa brott under?

Sammantaget förstår jag nu att brotten lyder under något annat än ”allmänt åtal” därav förbjuds rättsväsendet att påbörja en förundersökning.

I och med att detta nu står klart för mig, börjar då min kamp mot den korrumperade delen av åklagarmyndigheten och polismyndigheten för att få reda på under vilken åtalsform de brott jag polisanmält lyder under.

Jag vill i samband med detta påpeka att inte alla poliser är korrumperade, en del vet faktiskt inte ens vad detta handlar om, de har ingen som helst aning om att någon lag gällande abolition överhuvudtaget existerar.
När det kommer till åklagarna är det värre, alla de, ett 25-tal åklagare, har uppsåtligt ljugit för mig under numera två års tid. Frågan är varför?

Vad tjänar dessa åklagare på att ljuga i stället för att uppge sanningen om varför jag inte får begrava min pappa?
Jag har alltså inte stött på en enda ärlig åklagare under dessa två år, men jag har stött på ärliga poliser, men självklart även korrumperade poliser.
Privat vill jag säga att jag anser att alla åklagare och poliser som ljugit för mig är korrumperade. De har uppsåtligt valt att ljuga istället för att berätta sanningen. Vilket jag anser är helt bedrövligt att det får ske i en demokratisk rättstat, i ett civiliserat samhälle.

För att få veta sanningen om vilken åtalsform Estoniakatastrofen lyder under börjar jag med att ta kontakt med riksåklagare Petra Lundh. Det var ju hos henne mitt ärende startade redan den 16 november 2020.
Riksåklagare Petra Lundh uppger att det endast finns två former av åtal i Sverige, allmänt åtal där i stort sett alla brott lyder under och särskilt åtal där t ex förtalningsbrott lyder under. Alla allmänna åtal har rättsväsendet en skyldighet att själva ta upp till förundersökning. Särskilt åtal måste du själv, som angivare, ange att du vill ta upp till åtal.

Jag påtalade då för Riksåklagare Petra Lundh att detta inte stämmer, vi har även i Sverige något som betecknas som åtalsimmunitet som till exempel vår kung lyder under.
Riksåklagare vägrade att svara på om det fanns några ytterligare åtalsformer, hon vidhöll att vi bara hade allmänt eller särskilt åtal, trots att det går att utläsa i regeringsformen 5 kapitlet 8 § ”Konungen eller drottning som är statschef kan inte åtalas för sina gärningar. En riksföreståndare kan inte åtalas för sina gärningar som statschef.” Lag (2010:1408)
Jag började i och med detta, när jag förstod att riksåklagaren ljög, fundera på om det eventuellt kunde finnas andra människor som kunde uppnå åtalsimmunitet på något sätt och kunde det tänkas vara så att denna åtalsimmunitet på något sätt var sekretessbelagd. (Något jag verkligen lärt mig i mitt arbete med Estoniakatastrofen är att ALLT går att sekretessbelägga om regering och riksdag vill.)

Den 2 november 2021 erhåller jag detta brev från biträdande tillsynschef Sofie Lundin hos åklagarmyndigheten på Östermalm ”Så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt har förövats ska en förundersökning inledas. Brott hör under allmänt åtal om det inte uttryckligen sägs i lagtexten att de inte gör det”

Självklart är det så, när det gäller abolition står det ju helt uppenbart att dessa brottsliga gärningar inte lyder inom allmänt åtal, dessa åtal lyder ju under åtalsimmunitet. Varför väljer tillsynschef Sofie Lundin på åklagarmyndigheten att skriva detta brev till mig?
Där hon dessutom hittar på följande ”De brott du har anmält, bl a grova tjänstebrott (mörkläggning mm), hör under allmänt åtal. Vid prövningen av dina anmälningar har olika åklagare gjort bedömningen att förundersökning inte ska inledas efter som det inte funnits anledning att anta att brott begåtts” 😂

Hur patetiskt var inte detta brev, brotten lyder ju abolition, varför berättar inte tillsynschefen helt enkelt detta i stället för att hitta på helt patetiska orsaker till varför förundersökning inte får inledas.
Obs! Dessutom vad hon skriver på sista raden, detta skriver alla varianter av åklagare ” Du informeras nu om att ytterligare skrivelser med likartat innehåll kan komma att lämnas obesvarade”. Heheh😂 … och när har åklagaren någonsin givit mig ett sant svar, alla svar de gett mig hade jag gärna varit utan i och med att alla svar enbart består av lögner.

Detta tar mig alltså närmare ett år, ingen, varken åklagarmyndigheten, riksåklagare eller någon av de övriga 25 åklagare jag varit i kontakt med under dessa snart två år vet under vilken åtalsform dessa brott lyder under. Ingen av dessa 25 vet ens under vilket lagrum de stödjer sig emot när de fråntar mig, som målsägare tillika brottsoffer, alla mina lagliga rättigheter. Ingen av dessa 25 åklagare har en aning om vilken lag de följer när de begår brott mot mina mänskliga rättigheter och ingen av dessa 25 åklagare har inte heller någon vetskap om vilket lagrum de följer när de kränker mig mot ett flertal artiklar under Europakonventionen.

Precis detsamma gäller hos polismyndigheten, inte en enda polis, inte ens rikspolischef Anders Thornborg vet under vilket lagrum de stödjer sig mot när de fråntar mig alla mina lagliga rättigheter. Det vill säga inte en enda människa anställd inom svensk rättsväsende vet vilken lag de stödjer sig emot när de fråntar mig alla mina lagliga rättigheter.

Lika är det hos regering, riksdag, justitieombudsmannen och justitiekanslern, inget vet vilket lagrum man använder för att frånta mig alla mina lagliga rättigheter.
Trots detta är det precis vad sim händer, jag blir fråntagen alla mina lagliga rättigheter!

Hur kan detta komma sig?

Enligt svensk lag måste polis och åklagare uppge vilket lagrum de stödjer sig emot när de fråntar en målsägare alla hennes lagliga rättigheter. Här förstår jag då att ingen människa inom svensk rättsväsende och inom Sveriges regering eller riksdag ens får uppge vilken lag de använder sig av.

Jag förstår då att denna lag på något sätt är ”hemlig” Jag inser att det är en helt omöjligt om inte en enda människa inom rättsväsendet vet vilken lag de använder sig av, fast det är helt uppenbart att de inte följer den svenska lag jag har vetskap/kunskap av.
Nu börjar jag då lusläsa vår svenska grundlag. Och vad hittar jag då, både lagen om abolition och lagen om ovillkorlig tystnadsplikt. Och här står jag nu nu idag, fråntagen alla mina lagliga och mänskliga rättigheter, fråntagen all min yttrandefrihet, på grund av att min pappas död lyder under Svensk försvarssekretess, regeringsformen 2 Kapitlet 23 § ”Yttrandefriheten och informationsfriheten får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet” […]

I och med att lagen avseende abolition i sig är beordrat med ovillkorlig tystnadsplikt så antar jag att även den innefattas under inskränkt yttrandefrihet, regeringsformen 2 kapitlet 23 § ”[…] ”I övrigt får begränsningar av yttrandefriheten och informationsfriheten göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder det.”

Vi kan även titta lite närmare på en del andra lagar vi har i Sverige som gör att jag inser att rättsväsendet inte följer de lagar jag och allmänheten har vetskap om. Bland annat ännu en i vår regeringsform: 12kapitlet 2 § ”Ingen myndighet, inte heller riksdagen eller en kommuns beslutande organ, får bestämma hur en förvaltningsmyndighet https://sv.wikipedia.org/wiki/Myndighet#Förvaltningsmyndigheter i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämning av lag”

Denna lag innebär i sig att krigsbrottsåklagare Karolina Wieslander ljuger när hon i på åklagarmyndighetens hemsida går ut med följande: https://www.aklagare.se/nyheter-press/pressmeddelanden/2021/september/uppdatering-i-overprovningsarende-om-forlisningen-av-fartyget-estonia/

och även gör detsamma i svensk press: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/aklagarens-beslut-om-estonia-drojer

”En förvaltningsmyndighet i ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda och tillämpning av lag har en självständig ställning i förhållande till den politiska makten och till andra myndigheter”

Detta betyder att krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander bryter mot den svenska lag jag och allmänheten har kunskap om.
Den totala frågan blir då för mig: Varför bryter svensk rättsväsende, polis- och åklagare mot Sveriges egna lagar?

Det måste alltså finnas en lag som ligger ovanpå de lagar jag känner till och till slut hittade jag den då alltså, i vår svenska grundlag, regeringsformen under 12 kap. 9 § där det står följande: ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas.” Det vill säga det som kallas abolition. Precis det jag drabbats av, polis- och åklagare får inte påbörja en förundersökning avseende de brottsliga gärningar som begåtts i samband med Estonias förlisning, de får inte heller påbörja en förundersökning vad gäller hanteringen av förlisningen.

När det gäller själva hanteringen av förlisningen så handlar det om mörkläggningen av den reella sanningen om denna katastrof.
Iscensättandet av en helt ny sanning som på inget sätt stämmer överens med den reella sanningen. Skyddandet av kriminella gärningsmän.
Allt detta har numera pågått i snart 28 år, det vill säga grova tjänstebrott som begåtts framför allt av vårt Svenska rättsväsende.
Självklart omfattar även detta alla våra ministrar som i alla år suttit tysta trots deras vetskap om sanningen vad gäller denna katastrof, det omfattar även svenska kyrkan som inte opponerat sig en enda gång under dessa 28 år och såklart, något av det värsta av allt svensk journalistkår, som suttit gömd under en sten i 28 år och inte med ett knyst vågat öppna munnen.

För min personliga del handlar det framförallt om sanningen om varför jag inte får veta vad som gjorde att min pappa förlorade sitt liv denna natt. Inte heller får jag veta sanningen om varför Sveriges regeringar och riksdagar förbjöd polisen att omhänderta de omkomna som gått att återfinna och därmed sanningen om varför Svenska staten förbjöd dessa människor möjligheten att få bli begravda!

Idag, den 25 september 2022, har jag erhållit än mer bevis vad gäller frågan om abolition. Jag vet idag att ärendet avseende Estoniakatastrofen och abolitionen är belagd under något som heter ovillkorlig tystnadsplikt. Även denna lag finns att finna i vår grundlag, regeringsformen https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152

Denna gång gäller 10 kapitlet 12 § 3:e stycket ”Ordföranden kan besluta om ovillkorlig tystnadsplikt.” Lag (2010:1408).

Ordförande i utrikesnämnden är vår statschef Kungen https://www.kungahuset.se/arkiv/nyheter/2022-02-03-utrikesnamnd-pa-kungl.-slottet

”Utrikesnämnden är ett samrådsorgan mellan riksdagen och regeringen där Kungen sitter ordförande. Nämnden består av talmannen och nio andra ledamöter från riksdagen samt nio suppleanter.”

Den 22 september 2022 sänder jag nedanstående fråga till Sveriges statschef Kung Carl XVI Gustaf. Detta i och med att varken statsminister Magdalena Andersson, justitieminister Morgan Johansson, SSK-justitiedepartementet (ansvariga för Estoniakatastrofen) Camilla Larsson, riksåklagare Petra Lundh eller krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander på åklagarmyndigheten, rikspolischef Anders Thornborg eller rättsavdelning jurist Jennifer Michelson på polismyndigheten får uttala sig om detta gällande abolition.

För er som är intresserade att se hur en polisanmälan som lyder under abolition hanteras av svensk rättsväsende så redovisar jag det i nästa inlägg.

/Åsa

SVERIGES GRUNDLAG … ABOLITION!

I dag tänkte jag att vi skulle titta lite på Sveriges grundlagar, Sverige har fyra grundlagar, en av dem är regeringsformen (RF).
Vad har då grundlagen, i detta fall regeringsformen med Estoniakatastrofen att göra tänker du kanske?
För mig som anhörig har den allt att göra med denna katastrof. Denna lag gör att jag som målsägande fråntas alla mina lagliga rättigheter och det är denna lag som gör att Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Men denna lag berör självklart också hela Sveriges folk, en otroligt viktig lag att känna till anser jag.

Lagen handlar om abolition!
Vi hittar lagen om abolition i regeringsformen under 12 kap. 9 § 2:a stycket där det står följande: ”Om det finns synnerliga skäl, får regeringen besluta att vidare åtgärder för att utreda eller lagföra en brottslig gärning inte ska vidtas.”
Lag (2010:1408). Värt att notera här är att det alltså gäller en brottslig gärning!

Enligt wikipedia : Lagen innebär ”att vidare åtgärder för att utreda en brottslig gärning inte ska vidtas”. Det vill säga brottet efterskänks innan ens en förundersökning påbörjats.”

Hur kan det finnas en sådan lag i Sveriges grundlag? Sverige anses vara en demokratisk rättstat, vilket är helt omöjligt i och med att denna lag finns.

Vi läser vidare under Wikipedia: ”Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är abolition ingen rättighet för medborgarna, utan ”bestämmelsen i 12 kap. 9 § andra stycket regeringsformen ger regeringen en fullständigt diskretionär rätt att avgöra om abolition ska beviljas”. Regeringens beslut angående abolition kan därför inte vara föremål för rättsprövning.”

Här förstår vi då att detta inte är en rättighet för medborgare, utan regeringen får efter eget omdöme avgöra när abolition ska beviljas.
Vidare är det så att regeringens beslut om abolition inte kan vara föremål för rättsprövning. Detta innebär inte bara att jag genom själva abolitionen fråntas mina lagliga rättigheter, utan dessutom kan jag inte ens få upp själva frågan om abolition för rättsprövning.

Hur är detta ens möjligt?
Detta måste vara det värsta fall av moment 22 jag överhuvudtaget kan komma på.
Jag kan/får inte göra någonting i mitt eget land Sverige!

Herregud! vilken chock jag fick när jag insåg detta?
Och herregud vilken chock jag fick när jag insåg att detta är exakt vad jag har blivit utsatt för av alla ansvariga för den demokratiska rättsstaten Sverige under mina senaste två av mitt liv.
Det är ju antagligen därför polis- och åklagarmyndighet inte får starta en förundersökning. De brott som skett i samband med Estoniakatastrofen får helt enkelt inte utredas.

Det betyder vidare att ingen någonsin ska dömas för dessa brott de begått!

Vad kan det vara för brott ”någon” har begått som är så allvarliga att Sveriges regering, efter sitt eget omdöme, beslutar att dessa brott aldrig ska utredas?

Nedan ser ni ett av mina 49 brev jag ställt till alla ansvariga, inklusive vår kung under numera två års tid. INGEN i hela Sverige kan ge mig ett svar på vilket lagrum svenska staten lutar sig emot när de fråntar mig alla mina lagliga rättigheter.

Statschef H.M Konungen Carl XVI Gustaf, 15 juni 2022

Hur kan jag då anta att katastrofen lyder under abolition?

För mig har det tagit två år och hundratals skrivelser innan detta överhuvdtaget framkom. Min första känning för att något stod helt galet till när det gäller Svensk polis- och åklagarmyndighet var när jag personligen lämnade in en polisanmälan den 28 mars 2021 hos polisen i Kungsholmen.
Jag polisanmälde mina misstankar om att min pappa hade blivit mördad i samband med MS Estonias förlisning natten den 27-28 september 1994 på grund av grovt sabotage eller terrordåd.
Jag valde att lämna in denna polisanmälan efter det att jag sett dokumentären ’Estonia- fyndet som ändrar allt”. I denna dokumentär framkom en stor skada på skrovet som aldrig tidigare hade visats eller utretts, där framkom även att överlevande vittnen sett militära transporter köra ombord på den civila passagerarfärjan i Tallins hamn precis innan avgång den 27 september 1994. Dessutom uppgav kammaråklagare Caroline Wieslander (ansvarig för den nya brottsutredningen angående orsaken till Estonias förlisning) att det krävdes en mordanmälan för att hon skulle kunna öppna en förundersökning, i och med att hon menade att alla andra brott var preskriberade.
Jag tog då även in samband med detta del av den tidigare nedlagda förundersökningen där chefsåklagare Tomas uppgav att han aldrig utrett frågan om sabotage eller terrordåd på grund av att han ansåg att detta enbart handlade om ”rykten i svang”.
Hur kan en chefsåklagare överhuvudtaget uttala sig så, då behöver ju inte åklagaren utreda någonting. Alla brott kan ju i så fall handla om ”rykten i svang”.
Jag tog vidare kontakt med åklagaren och fick veta att varken sabotage eller terrordåd hade någon preskriberationstid

Jag hann knappt ut genom dörren från polisstationen förrän ett besked kom, dessutom från helt fel åklagarkammare, en kammaråklagare vid namn Marina Chirakova som uppgav att avseende brott mord: ”uppgifterna i ärendet ger inte anledning att anta att brott som hör under allmänt åtal har förövats” Hon påstår även i sin motivering att det förfarande som jag anmält inte kan rubriceras som mord?
Jag ställde mig frågan till varför hon kunde skriva så i sitt eget beslut där hon själv skrivit Brott: Mord. I min polisanmälan anmälde jag just just mord och massmord på alla de oskyldiga passagerna som eventuellt blivit utsatta för grovt sabotage eller terrordåd som gjort att de uppsåtligt blev mördade.
Jag refererade vidare i min polisanmälan att detta aldrig tidigare utretts. För tänk om den civila passagerarfärjan använts som militärtransport och att de oskyldiga passagerarna använts som levande sköldar? Detta måste verkligen utredas, får man ens använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg?
Och är det inte så att andra stater får sänka krigsfartyg? Är detta i så fall inte en ren krigshandling?

Jag ringde då upp Marina Chirakova som uppgav att hon inte kunde berätta varför min anmälan inte kunde rubriceras som mord trots att hon själv beskrivit brottet som just mord. Hon kunde inte heller uppge varför hon fått agera förundersökningsledare trots att jag begärt både muntligt och skriftligt att min polisanmälan omedelbart skulle överlämnas till den ansvarige åklagaren Caroline Wieslander.
Marina Chirakova uppgav att jag kunde överklaga beslutet.
Vilket jag gjorde … överklagan hanterades av Marina Chirakova själv.

Ni kan ju lista ut hur det gick?

Marina Chirakova visste alltså ingenting på vilka grunder hon beslutat att ingen förundersökning skulle påbörjas, ändå var det beslutet hon fattade.

Så mycket vet jag ändå, att mord i ”normala” fall lyder under allmänt åtal.
I och med detta fruktansvärt underliga förehavande av kammaråklagare Marina Chriakova påbörjas mitt ett år och tre månaders arbete för att få fram under vilken form av åtal Marina Chirakova menade att mord löd under.

Hon har än idag inte lyckats ge mig ett svar!

Idag är svaret väldigt enkelt för mig att förstå, det finns ingen annan logisk förklaring på varför svensk polis- och åklagare vägrar att påbörja en förundersökning. det finns ingen logisk förklaring för att de i två års tid inte har kunnat uppge vilka lagar och förordningar de använder sig av när det gäller hanteringen av Estoniakatastrofen.
Det finns enbart ett svar och detta svar antar jag att de ej får ge mig.

Här nedan kan ni läsa det brev jag sände den 19 maj 2022 till Rikspolischef Anders Thornborg och hans kansli i och med att ingen på något sätt kan förklara varför mina polisanmälningar avseende Estoniakatastrofen per automatik beslutas att ingen förundersökning ska ske på en till två minuter.
Med andra ord ingen har ju ens hunnit läsa det jag polisanmäler, hur vet då polisen att de ska besluta att ingen förundersökning ska påbörjas? Och varför är det inga förundersökningsledare som gör dessa beslut? Det finns ju ingen annan i Sverige som får besluta om förundersökningar?

Och självklart har jag inte heller där erhållit något svar!

Rikspolischef Anders Thornborg, 19 maj 2022

För sanningen är, hur kommer det sig att ingen i hela Sverige kan uppge vilken lag rättsväsendet använder sig av när det kommer till Estoniakatastrofen?
Inte vår statsminister, inte vår justitieminister/inrikesminister, inte vår försvarsminister, inte vår utrikesminister, inte den tidigare inrikesministern, ansvarige för Estoniakatastrofen numera finansministern, inte justitiekanslern, inte riksåklagaren, inte rikspolischefen och inte vår kung?
Vem är det då som kan svara på den väldigt enkla frågan: vilket lagrum stödjer sig svenska staten mot när det gäller denna Estoniakatastrofen.

Något som också är riktigt konstigt vad gäller den svenska lagen om abolition gäller artisten ASAP Rocky som president Donald Trump ville skulle få just abolition av Sveriges regering.
Hur kommer det sig att Donald Trump vet att vi i Sverige har en lag gällande abolition, när ingen ansvarig för vårt land tydligen vet om det?

Nu ropar Stefan att maten är klar, dags för mig att lämna datorn för idag.

Fin fortsättning på kvällen och varm tack för att du tog dig tid att läsa!

//Åsa