Sanningen om hanteringen av Estoniakatastrofen sett från mig som anhörig. Jag förlorade min pappa, som i statlig tjänst miste sitt liv denna natt 27-28 september 1994, i samband med att den Estniska civila passagerarfärjan MS Estonia av, fortfarande outredd officiell orsak, förliste på Östersjön. Här får ni följa min kamp mot Svenska svenska staten avseende varför staten fråntog och fortfarande fråntar mig som målsägande alla mina lagliga rättigheter och även min rätt att själv få omhänderta min pappas kropp/kvarlevor för att på så sätt få begrava honom. Alla fakta, alla dokument jag hänvisar till kommer från Polismyndigheten, Riksarkivet och från Analysgruppens granskning av Estoniakatastrofen.
Vilken härlig helg det varit, vilket väder … det är t.om så att jag som absolut inte gillar kyla och snö måste erkänna att dessa dagar med vitt på marken och blå himmel är ganska fantastiska!
Jag var på Länna Möbler en kväll i förra veckan, egentligen ute efter nya lampor att ha över matbordet.
Då -råkade– denna lilla bordsspegeln komma i mitt synfält och så småningom även landa i min shoppingskorg. Gillar den mycket, speciellt när en strimma av solsken landar i den.
Men fin även med speglingen av en vacker blomma.
Trots vinterkylan utanför eller -kanske just därför- köpte jag även med mig två krukor med hyacinter.
Placerade lökarna i gamla glas som jag ställde på en silverbricka. En bricka med spirande vår helt enkelt!
Efter två dagar med strålande sol och många timmar utomhus känner sig Eskil en aningen trött. Men en söndag tidigt i säng är väl helt okej, eller hur?
Lämnade hotellet i Milano efter en -som oftast på hotell- ljuvlig frukost
Dags att sätta sig i bilen igen, men enbart 1 tim. & 23 min. enligt gps´en, lagom avstånd tyckte både Eskil och jag. Nästa stopp på resan, Comosjön och närmare bestämt den lilla staden Bellagio där jag bokat rum på detta hundvänlig hotell.
Väl framme på hotellet blev det en god lunch bestående av caprese och gnocchi. Därefter tre timmars häng på varsin solstol vid poolen, 25 grader och blå himmel … inte helt fel! – Eskil fick en egen solstol i skuggan, fast han hängde helst vid staketet för att kunna kika på alla människor som promenerade förbi-
Sen eftermiddag och dags att göra stan … eller stan kanske var att ta i, men ut på byn i alla fall.
Gränder … alltså jag älskar gränder, och här fanns det massor!
Vet inte vad det är som tilltalar mig så mycket … har alltid varit fascinerad av dessa trånga prång.
Eskil vandrade troget med upp och ned för de kullerklädda trånga små gatorna.
Nu fanns det inte enbart gränder, utan som alltid i dessa små byar mynnar gränderna ut i små fina torg, med de mest förtjusande små hus i ljuvliga färger
och kyrkor.
I Comoprovinsen har det tillverkats siden av högsta kvalitet sedan 1500-talet och trots att produktionen har minskat tillverkas det mesta av Europas siden här än idag. Så det fanns alltså gott om små butiker med vackert i siden och självklart kände jag direkt att en sidenscarf var något jag verkligen behövde -snyggt att ha i håret btw- Lite shopping ”råkade” jag alltså få till!
Bada fötterna tyckte Eskil var väldigt viktigt efter allt traskande genom alla gränder.
Sa jag att staden nästan enbart bestod av gränder …
med vatten runtom!
Nöjda och glada promenerade vi hem mot hotellet. Jag med shoppingkassar i händerna och någon annan med fyra blöta fötter och ett stort leende på läpparna.
Det är helt okej med sommarsemester i Italien på hösten när man är hund
