Sanningen om hanteringen av Estoniakatastrofen sett från mig som anhörig. Jag förlorade min pappa, som i statlig tjänst miste sitt liv denna natt 27-28 september 1994, i samband med att den Estniska civila passagerarfärjan MS Estonia av, fortfarande outredd officiell orsak, förliste på Östersjön. Här får ni följa min kamp mot Svenska svenska staten avseende varför staten fråntog och fortfarande fråntar mig som målsägande alla mina lagliga rättigheter och även min rätt att själv få omhänderta min pappas kropp/kvarlevor för att på så sätt få begrava honom. Alla fakta, alla dokument jag hänvisar till kommer från Polismyndigheten, Riksarkivet och från Analysgruppens granskning av Estoniakatastrofen.
I detta inlägg ska jag visa hur ett ärende som av Sveriges regering lagts under det lagrum som kallas Abolition hanteras av svenskt rättsväsende, polis och åklagarmyndighet och konstitutionsutskottet år 2022.
Detta är enbart en av mina polisanmälningar gällande Estoniakatastrofen. Jag har 14 likadana till.
I och med att jag från början inte hade en aning om att polisen och åklagarna ljög för mig så trodde jag helt enkelt att allt handlade om misstag och att polisen och åklagaren av misstag gjorde fel …. om och om igen.
Till slut insåg jag, herregud de ljuger för mig, helt uppsåtligt, mina polisanmälningar avseende katastrofen ”försvinner” på något sätt utan att jag kan förstå varför.
Här nedan får ni följa med mig, i datumordning, gällande en av mina polisanmälningar jag sände in till registrator, polismyndigheten i Stockholm.
Det börjar den 5 april 2022 då jag sänder in min polisanmälan.
Dagen efter den 6 april2022 upprättar SU, särskilda utredningar, en egen polisanmälan 0150-K1789-22, där de hittar på att jag anmält ett tjänstefel, vilket på inget sätt stämmer överens med min polisanmälan.
Redan den 7 april 2022 beslutar åklagarmyndigheten, ärende AM-50511-22, överåklagare Anders Jakobsson att lämna ärendet vidare till Riksåklagare Petra Lundh.
Den 21 april 2022 beslutar Riksåklagare Petra Lundh AMR-1-22, att hon sänder ärendet vidare till konstitutionsutskottet.
Den 5 maj 2022, det vill säga en månad efter det att detta ärende redan har hanteras inom polisen och åklagaren får jag äntligen åka in till gamla polishuset på Kungsholmen och lösa ut min egen målsägande kopia, 5000-K382962-22. (vilket i normala fall ska ta 10 arbetsdagar). Detta sker efter det att jag personligen fått kontakta Rikspolischefen Anders Thornberg och tvingats polisanmäla polismyndigheten själva för de brott de begår mot Sveriges lagar.
(OBS! hör och häpna även den polisanmälan av polisen själva hamnade även den under abolition, vem hade kunnat ana det?)
Genom denna målsägandekopia, 5000-K382962-22, som jag då erhåller efter ett antal mail och tjat, framgår att min polisanmälan omedelbart sekretessbelagdes,det vill säga min polisanmälan är ej längre allmän handling.
Hur kan det komma sig?
Genom denna målsägandekopia, 5000-K382962-22, framgår dessutom att min polisanmälan lyder under abolition. Det vill säga ingen förundersökning, får påbörjas.
”BESLUT OM FÖRUNDERSÖKNING
Datum: 2022-04-06 12.03 Beslut av: Inspektör Klingström, Anna
FÖRUNDERSÖKNING INLEDS EJ
Vi kan här se att beslutet om att FÖRUNDERSÖKNING INLEDS EJ fattas på exakt samma minut som polisen tar emot min polisanmälan, detta betyder att ingen ens har hunnit att läsa min anmälan.
Det vill säga, beslutet avseende abolition ligger inläst hos polisen per automatik.
Den 9 juni 2022 får jag beskedet att KU behandlat mitt ärende, 1497-2021/22 och 1870-2021/22, men valt att skrivelserna inte skulle föranleda någon åtgärd, varför skrivelserna inte skulle föranleda någon åtgärd missade KU att nämna.
(Varför skrev det inte helt enkelt abolition, så mycket lättare allt varit då.)
13 juni 2022 får jag då ett besked om att utskottet beslutade att de inte skulle föranleda någon åtgärd.
Undertecknat återigen av Ann-Charlotte Bragsjö … en av de värsta människor jag stött på i min kamp för min pappa.
Sammanfattningsvis kan vi se hur fruktansvärt detta har hanterats, med dessutom stora kostnader av svenska skattemedel.
Jag sänder in min polisanmälan den 5 april 2022.
Anmälan upprättas dagen efter den 6 april 2022, K 5000-K382962-22.
Min polisanmälan sekretessbeläggs omedelbart, till och med inför mig själv, trots att det är jag som skrivit polisanmälan.
Jag får alltså inte ut min egen målsägandekopia p g a att den är sekretessbelagd (förstår jag nu).
Beslut att förundersökning ej ska inledas fattas under samma minut som min anmälan kommer in till polismyndigheten.
Trots att beslutet om att förundersökning inte får påbörjas tas redan samma dag som min anmälan inkommer till polisen, det vill säga den 6 april 2022, så löper detta ”låtsas” ärende vidare till särskilda utredningar, till särskilda åklagarkammaren, till riksåklagaren och ända upp till riksdagen konstitutionsutskottet.
KU i sin tur ”låtsas” då lägga ned ärendet, dessutom utan förklaringen den 9 juni 2022. Allt detta trots att alla visste att det var nedlagt redan den 6 april 2022.
Hur är detta möjligt?
Allt för att lura mig att tro att vårt rättsväsende fungerar och att alla inom polis- och åklagarmyndighet samt konstitutionsutskottet gör sitt arbete.
Vilket vi definitivt kan vara enade om … att de inte gör.
Förstå vad detta kostat oss svenska skattebetalare pengar. Svenska staten har nu under 28 års tid uppsåtligt gjort allt för att mörklägga sanningen om Estoniakatastrofen, de har uppsåtligen gjort allt för att inte omhänderta de omkomna människor som gått att återfinna. Svenska staten har uppsåtligt gjort allt för att omöjliggöra dessa människor rätt att få bli begravda.
Svenska staten har lagt ut miljarder på denna fruktansvärda mörkläggning inte en enda krona har lagts på att försöka omhänderta de omkomna.
Detta är den värsta skam för landet Sverige, detta kommer för all framtid finnas som en svart berättelse i vår Svenska historia.
Ingen får ens prata om dessa människor som Sverige valde att glömma, inte med ett enda ord får dessa människor som tvingades offra med sina liv benämnas.
Inte enbart miste dessa människor sina liv, de fråntogs också möjligheten att få bli begravda, de tvingades att för all framtid ligga slängda i en massgrav.
Återigen ger jag mig på bloggen, jag hade stora förhoppningar om att kunna få tid att uppdatera bloggen varje dag gällande min kamp för att försöka förstå varför min pappa inte får omhändertas från MS Estonias vrak för att få bli begravd, tyvärr lyckades jag inte med detta mål.
Otroligt mycket har inträffat som gör att min tid inte har räckt till. Jag har dessutom börjat plugga på ett kandidatprogram i Mänskliga rättigheter och demokrati, vilket är fantastiskt roligt och intressant. Återkommer till detta i ett senare blogginlägg.
Idag tänker jag skriva lite om KU, konstitutionsutskottet, som var en av de första instanser jag hamnade hos när det gäller min kamp för min pappa. Det var även här jag för första gången kom i kontakt med korruption och på nära håll fick se hur det fungerade.
Jag har alltid trott att korruption hörde hemma i andra länder, absolut inte i Sverige och absolut inte inom vår egen riksdag, men oj så jag bedrog mig.
Vad har då KU för funktion i Sverige https://www.riksdagen.se/sv/utskotten-eu-namnden/konstitutionsutskottet/ ”Följer regeringen och ministrarna reglerna för regeringsarbetet? Det har konstitutionsutskottet, KU, till uppgift att granska. Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla ministrarna i regeringen till KU. Utskottet undersöker sedan om de ministrar som anmälts har gjort fel eller inte. Andra områden som KU har hand om är grundlagarna, frågor om radio och tv och stödet till dagspressen.”
Vill i samband med denna ovanstående text upplysa om att det inte är enbart riksdagens ledamöter som har rätt att anmäla ministrar i regeringen till KU. Vi ”vanliga” människor har också rätt till det!
Allt startade alltså den 16 november 2020 då jag lämnar in min första polisanmälan där jag kräver att polis- och åklagare ska öppna den tidigare nedlagda förundersökningen avseende den brottsliga utredning om orsaken till MS Estonias förlisning, alternativ att rättsväsendet skulle starta en ny förundersökning.
Jag krävde dessutom att förhör skulle hållas av tidigare ministrar som t ex. Carl Bildt, Ingvar Carlsson, Inez Uusman, Göran Persson, Mona Sahlin m fl. samt diverse ämbetsmän, för deras undanhållande av den vetskap de besitter gällande denna katastrof.
Denna polisanmälan ledde till att Riksåklagare Petra Lundh lämnade över ärendet gällande den brottsliga utredningen, till en åklagarkammare som heter Riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet, RIO, och där till en krigsbrottsåklagare vid namn Karoline Wieslander. https://www.svd.se/a/1Boawe/aklagaren-om-estonia-ska-borja-om-fran-borjan
Vad gäller de tidigare ministrarna och ämbetsmännen så överlämnades det ärende vidare till Konstitutionsutskottet. Därefter följde då min strid med KU och då framförallt med en kvinna med namn Ann-Charlotte Bragsjö, föredragande, som på alla tänkbara sätt försökte få bort min anmälan till KU.
(Jag har en mail konversation med henne som är det mest patetiska jag någonsin varit med om, den kommer få ett eget inlägg i min kommande bok.)
Ann-Charlotte Bragsjö försökte använda sig av ord och formuleringar för att jag skulle lägga ned min anmälan. (Är det något jag verkligen lärt mig med min kontakt med regering och riksdag så är det hur fruktansvärt de använder sig av ord för att ”lura” oss medborgare. )
Detta ärende lades omedelbart ned https://sverigesradio.se/artikel/7629085 med ursäkten att brotten var preskriberade.
Vilket i sig är en lögn i och med att ingen vet vilket brott som har begåtts.
Enligt Polisens förundersökning mellan åren 1994 – 1998 så löd brottsrubriceringen ”ospecificerat brott mot sjölagen” vilket brott som begåtts visste inte polisen, polisen visste inte heller mot vilken sjölag brottet begåtts.
Hur kan då konstitutionsutskottet påstå att brottet är preskriberat, de har ju ingen aning om vad det är för brott som har begåtts.
Pratar vi om mord, massmord, terrorbrott, grovt sabotage så är ju de brotten definitivt inte preskriberade. Jag blev rent ut sagt förbannad och anmälde hela eländet, det vill mörkläggningen, iscensättande av en helt ny sanning och skyddandet av kriminella gärningsmän återigen till konstitutionsutskottet.
Denna gång anmälde jag att brottet kunde ha begåtts genom terrordåd, grovt sabotage, vilket i sig kunde innefatta massmord av runt minst 1000 människor. Jag bad även om att få föredra mitt ärende själv, förvaltningslagen 24 § ”Om en enskild part vill lämna uppgifter muntligt i ett ärende ska myndigheten ge parten tillfälle till det, om det inte framstår som obehövligt. Myndigheten bestämmer hur detta ska ske.” i och med att jag misstänkte att föredragande Ann-Charlotte Bragsjö medvetet undvek att läsa all min dokumentation inför ledamöterna inom KU.
Jag förbjöds som enskild part att själv få framföra mitt ärende inför KU.
KU ansåg det vara obehövligt!
I samband med att jag återigen fick upp min fråga till KU hade jag även omprövat, överprövat, omprövat mina överprövningar inom Åklagarmyndigheten och fick tillslut ett beslut i ett överprövningsärende, daterat den 31 maj 2021 där tillsynschef Gunnar Merkel på riksåklagare Petra Lundhs vägnar skriver följande skäl för beslutet: ”En förundersökning avseende ifrågasatta brott i samband med passagerarfärjans förlisning pågår vid Riksenheten mot grov och organiserad brottslighet. Den fråga saken gäller kommer alltså att prövas i det ärendet”
Underbart tänkte jag … äntligen har en förundersökning påbörjats, äntligen får jag hjälp av ett målsägarbiträde som jag begärt hjälp av i sex månader. Ringde upp Gunnar Merkel för att uttryck min glädje över att riksåklagaren lämnat mig detta besked. Döm om min förvåning när tillsynschef Gunnar Merkel grät i telefon och uppgav att han skrivit fel, det skulle stå INTE påbörjat en förundersökning. Men herregud sa jag du kan väl inte missa order INTE, det förändrar ju hela beslutet, då stämmer ju inte beslutet överhuvudtaget. Då krävde jag ett nytt beslut i mitt överprövningsärende, detta har jag fortfarande inte erhållit.
OBS! datum. Åklagarmyndigheten beslutar den 31 maj 2021 att det pågår en förundersökning avseende Estonias förlisning vid Riksenheten mot grov och organiserad brottslighet, RIO, detta handhas av krigsbrottsåklagare Karoline Wieslander. I precis samma veva får jag återigen upp ärendet inom konstitutionsutskottet, hade det då pågått en förundersökning hos RIO så hade KU varit tvungna att åtala ministrar och ämbetsmän gällande deras vetskap om katastrofen. Detta fick inte hända, därmed tvingades tillsynschefen ”låtsas” att han skrivit fel.
Korruption när den är som värst!
Återigen la då självklart konstitutionsutskottet omedelbart ner mitt ärende. https://sverigesradio.se/artikel/ku-lagger-ned-estonia-arende-igen-inte-funnit-konkreta-brott
KU’s ordförande skyllde på att KU inte ”Har inte funnit några konkreta brott som inte är preskriberade.”
Trots att jag visat på otroligt många konkreta fakta som kunnat innebära att fartyget utsatts för till exempel grovt sabotage. Jag refererade bland annat till dokumentären ’Estonia-fyndet som ändrar allt’ där man visat på ett stort hål på fartyget och vittnen som sett militära transportbilar köras ombord från Tallins hamn kvällen den 27 september 1994.
Jag ville även framföra frågan om det var lagligt att använda en civila passagerarfärja som militärt transportfartyg, krigsfartyg, vilket Sverige konstaterat att man gjort två gånger tidigare i samma månad september 1994 enligt uppdrag granskning år 2004, https://sverigesradio.se/artikel/utesluter-inte-militart-materiel-pa-estonia-nar-fartyget-sjonk
Är det inte i sig förbjudet att använda civila passagerarfärjor som krigsfartyg och på sätt använda levande människor som sköldar?
SR Ekots ”grävande” journalist Alexander Gagliano ställde inte en enda följdfråga!
KU’s ordförande Karin Enström påstår sig alltså inte funnit några konkreta brott som inte är preskriberade. Den officiella utredningen som ”vanlig” polis utredde löd under brottsrubriceringen ”ospecificerat brott mot sjölagen” det vill säga ingen vet vilket brott som har begåtts och ingen vet heller mot vilken sjölag detta brott har begåtts. Så helt självklart kan ju KUs ordförande påstå att inga konkreta brott som inte är preskriberade har begåtts, hon vet ju inte vilka brott som är begångna.
Den inofficiella utredning har säkerhetspolisen utfört och den utredningen är belagd under försvarssekretess, rikets säkerhet i minst 70 år. Detta är i sig obegripligt mot bakrund av att den ”vanliga” polisens utredning lyder under brottsrubricering ” ospecificerat brott sjölagen”.
Diskrepansen mellan brottsrubriceringen och den långt gående försvarssekretessen förstärker verkligen intrycket att denna katastrof INTE har utretts på ett sådan sätt som man kan förvänta sig av en rättstat som Sverige.
Jag har INTE lyckats få ut utredningen från säkerhetspolisen gällande MS Estonias förlisning i och med att den är belagd under försvarssekretess.
Inte ens i maskerad form.
Gällande Säpos utredningar går det att finna info i dagspressen från oktober 1994, bland annat nedanstående artikel ur Expressen den 27 oktober 1994, detta finns på Kungl. biblioteket i Humlan att läsa.
Jag bad KU ta kontakt med säkerhetspolisen för att ta del av deras utredning, vilket KU helt uppenbart inte valde att göra, KU valde hellre att lägga ned ärendet, utan ett riktigt besked, än att se till att det kom upp inom Högsta domstolen för ett rättvist domslut, där även de anhöriga och överlevande hade fått möjlighet att genom målsägare äntligen kunna få komma till tals.
Återigen beslutar därmed Sveriges regering och riksdag att alla vi anhöriga ska fråntas våra lagliga rättigheter.
Orsaken till varför våra familjemedlemmar miste sina liv denna natt och orsaken till varför vi förbjuds begrava våra barn, syskon, partners och föräldrar får ABSOLUT INTE komma fram.
